Bubbaklubba76

Ibland kan det kännas skönt att bara skriva rakt ut i rymden å detta är ett sådant tillfälle. Jag brukar ha mina svackor i livet å har just nu dykt rakt ner i en djup en med huvudet före. Just nu känns allt ganska meningslöst måste jag säga,all livskraft å motivation verkar ha lämnat mig fullständigt de senaste dagarna. På detta har en jävla förkylning intagit min kropp. I matematiken brukar ju minus å minus ge plus med detta verkar inte gälla för jordelivet. Varför måste jag vara så känslig ibland...kan jag inte bara glömma å gå vidare, vakna upp med nya förutsättningar å andra tankar att mala. Jag vet att det är önsketänkande men ibland skulle jag vilja ta nå piller för att glömma vissa saker å personer......Vart än man tittar så se man alla dessa lyckliga människor....man ska ju inte vara avundsjuk men ibland är det väldigt svårt att låta bli helt enkelt. Självömkan är det absolut lättaste tillståndet att hänföra sig till...sorgligt men sant.

Har det senaste dagarna övervägt att ta kontakt med nån kvalificerad människa att tala med, frågan är dock  bara om denna person skulle kunna hjälpa mig. Jag tror bara att jag kan hjälpa mig själv men inte ännu kommit på hur. Förrutom att byta jobb, vilket säkert skulle hjälpa en del , skulle jag nog behöva flytta nån helt annanstans. Vet inte var men bara bort från denna stad om så bara för ett tag. Semestern kan kanske bli en vändpunkt å så klart solen, det återstår att se. Nu ska jag bevara er från mer av mina mörka tankar....men det är alltid skönt att få skriva av sig.....
so long for now

Vi väljer att älska, inte att upphöra älska 
-okänd