Bubbaklubba76

Ibland har man sådana dagar man bara vill glömma å idag var just en sådan. Dagen började dock lovande, jag var ledig å solen sken när jag vaknade. Jag tog min kaffekopp å en bok och satte mig på balkongen å njöt. Vad händer? jo chefshelvete ringer å säger spydigt "jag står och tittar på en tom kylbox nu, finns det några varor på lager som jag inte hittat" det var den dan det. Man kan fan inte få vara ledig en dag utan att få höra denna enerverande röst.........försökte rensa tankarna resten av dan med att gå runt halva Gävle men jag lyckades inte, han gnager fortfarande i mitt huvud. Ikväll var det ju innebandy oxå å där visades mitt dåliga humör ytterliggare. Fan att sådana saker ska förstöra ens dag!

Vi väljer att älska, inte att upphöra älska 
-Okänd

Var för nästan två veckor sedan på en intervju för ett jobb på Green Cargo. Själva intervjuen gick bra enligt min mening men man kan ju aldrig veta vad som förväntas av en egentligen. Det lilla som står i jobbannonserna säger ju inte alltid så mycket. Hur som helst så fick jag här i måndags veta att jag inte gick vidare till en andra omgång....det suger hårt. Jag trodde verkligen på det där jobbet. Man får ta nya tag å jag har redan skickat in två nya ansökningar här i veckan. Ett annat spår i livet är av största vikt just nu. Ett av jobben tycker jag mig själv ha riktigt bra förrutsättningar för att få men det finns väl alltid nån jäkel där ute som har gjort samma jobb i tio år å slår en med hästlängder vad det gäller erfarenhet. Ett moment 22 är hela arbetslivet. För att få jobb måste man ha erfarenhet å för att få erfarenhet måste man jobba, en ekvation som är jävligt svår att få ihop men men vad göra. det är bara att streta vidare på gamla jävla ICA så länge.

Idag har jag varit ledig men inte fick man nån sovmorgon inte. Dum eller rättare sagt glömsk som man är bokar man inte tvättid i tid å den enda som passade mig nu var kl. 07.00 imorse hua....bättre saker kan man göra vid denna tidpunkt på dygnet. Resten av dan gick som i ett töcken. Vid tre ungefär kännde jag att det inte höll längre då soffan började få avtryck av min kropp. En liten promenad fick det bli å den var välgörande för både kropp å själ må jag säga samt en liten uppvärmning inför innebandyn som vi spelade här ikväll. Det börjar bli riktigt bra tempo på matcherna nu men som synd är så är det bara två tillfällen kvar innan det blir "sommaruppehåll". Det gäller att hålla konditionen uppe nu under sommaren annars kan det bli jobbigt när vi förhoppningsvis kör igång igen till hösten, oavsett om jag jobbar kvar eller inte så ska jag vara med.

Nu får det vara nog för den här gången...måste nog försöka sova lite då en arbetskamrat, Magnus, kommer att stå å vänta utanför min port 06.30 imorn. Det blir promenad till jobbet...måste tänka på steg juhe!

 Vi väljer att älska, inte att upphöra älska 
-Okänd

Långtråkighet, enformighet., ledsamhet....nu örsk jag inte med nå fler synonymer för den allenarådande känslan i mitt liv för tillfället. Man vaknar upp på morgonen å hoppas in i det sista att något gott ska komma ur dagen men när man går å lägger sig på kvällen så upptäcker man till sin fasa att det enda som har hänt är att en till dag har dragits från ens jordeliv. Allt går bara som i slowmotion, fruktansvärt förutsägbart men inte minst tråkigt. Vad alla skulle säga åt en sådana här tillfällen är att skaffa sig en ny hobby, nya vänner, ett nytt jobb etc....synd att själva livet inte är så enkelt att ändra kurs på! En påfallande ensamhet gör oxå att man gärna gräver ner sig i sig själv alldeles för ofta....fan för hjärnan ibland. Jag önskar att man inte tänkte så mycket om allt å alla lr vissa personer hela tiden. Det måste ske nån slags förändring snart innan jag går under rent mentalt...snälla du där uppe ge mig en ärlig chans!

För drygt en vecka sedan var jag på en anställningsintervju:)...bara den första gallringen dock men måste ju hoppas. Hoppas få veta om man kommer vidare denna vecka. Måste bara byta jobb helt enkelt å jag söker för tillfället allt som kan tänkas passa mig överhuvudtaget. Skickade nu i helgen in ytterliggare en ansökan som jag hoppas mycket på. Synd bara att konkurrensen där ute är stenhård. Det enda man kan kan göra är att att be till nån högre makt då jag inte har ork att ta tag i livet själv.

Vi väljer att älska, inte att upphöra älska 
-Okänd

Nu är det tredje dagen jag är hemma från jobbet. Har nu haft feber sedan i Söndags men lyckligtvis är jag feberfri idag...jippie=) Tristessen har verkligen infunnit sig då man vankat fram å tebax mellan datorn å tv:n. Har nog kollat på alla såpor som går de senaste dagarna....fan vad vissa av dem suger helt enkelt! Till råga på allt har Gavlenet haft några reparationer på sitt nät så Internet har varit oåtkomligt ett antal timmar igår å idag. Man känner sig ganska låst då när man tvingas sitta inne å uggla.

En annan sak som grämer en är att man tvingar andra att jobba häcken av sig för ens skull. Vi har ju som sagt knappt nå folk att ta in vid sjukdomar så de som redan jobbar får slita sitt hår ännu mer. I dettta fall Frida som tydligen får jobba omänskligt många timmar, framförallt idag.....man kan inte annat än att få dåligt samvete:( Man önskar att det fanns flera av hennes sort för då skulle inte de som redan jobbar heltid tvingas hoppa in å jobba extra vid sådan här tillfällen. Man måste ju få vara sjuk utan att känna att man kommer att sänka nån annan så att denna blir sjuk......tydligen inte på ICA.

Ikväll är det innebandy igen..jag tänker iaf dyka upp. Är väl förbjuden att spela men jag kan bara inte sitta inne nå mer, måste ut!!!!!!!!

Vi väljer att älska, inte att upphöra älska 
-Okänd

Ibland kan det kännas skönt att bara skriva rakt ut i rymden å detta är ett sådant tillfälle. Jag brukar ha mina svackor i livet å har just nu dykt rakt ner i en djup en med huvudet före. Just nu känns allt ganska meningslöst måste jag säga,all livskraft å motivation verkar ha lämnat mig fullständigt de senaste dagarna. På detta har en jävla förkylning intagit min kropp. I matematiken brukar ju minus å minus ge plus med detta verkar inte gälla för jordelivet. Varför måste jag vara så känslig ibland...kan jag inte bara glömma å gå vidare, vakna upp med nya förutsättningar å andra tankar att mala. Jag vet att det är önsketänkande men ibland skulle jag vilja ta nå piller för att glömma vissa saker å personer......Vart än man tittar så se man alla dessa lyckliga människor....man ska ju inte vara avundsjuk men ibland är det väldigt svårt att låta bli helt enkelt. Självömkan är det absolut lättaste tillståndet att hänföra sig till...sorgligt men sant.

Har det senaste dagarna övervägt att ta kontakt med nån kvalificerad människa att tala med, frågan är dock  bara om denna person skulle kunna hjälpa mig. Jag tror bara att jag kan hjälpa mig själv men inte ännu kommit på hur. Förrutom att byta jobb, vilket säkert skulle hjälpa en del , skulle jag nog behöva flytta nån helt annanstans. Vet inte var men bara bort från denna stad om så bara för ett tag. Semestern kan kanske bli en vändpunkt å så klart solen, det återstår att se. Nu ska jag bevara er från mer av mina mörka tankar....men det är alltid skönt att få skriva av sig.....
so long for now

Vi väljer att älska, inte att upphöra älska 
-okänd